Fennia x Framtidens stjärnor – Drömmar och det egna gänget motiverar simmaren Ronja Hampf att vakna till morgonträningen

Fennia stöder Finlands Paralympiska Kommittés grupp Framtidens stjärnor. I den här artikeln skildrar vi gruppens unga idrottares berättelser och tar del av deras framtidsmål. Från gruppen 2023 presenterar vi nu simmaren Ronja Hampf.

När den 17-åriga Ronja Hampf i början av 2023 valdes till gruppen Framtidens stjärnor, hade hon visat tecken på lovande utveckling inom sin gren, simning. Nu när året närmar sig sitt slut har den unga helsingforsaren redan hunnit infria ordentligt med löften.

Under innevarande år har Hampf inte bara gjort sitt genombrott i internationella tävlingar, utan även slagit Finlands 25 år gamla rekord för 200 m frisim för blinda simmare i klass S11. Eeva-Riitta Fingerroos, den tidigare rekordinnehavaren, simmade och vann upp till 15 paralympiska medaljer för Finland under sin karriär åren 1984–2000.

– Det har varit otroligt fint att jag har fått delta i internationella tävlingar och förbättra mina resultat, berättar Ronja väl förtjänt nöjd om sin utveckling.

Hur har den energiska unga simmaren kommit så här långt på sin idrottskarriär som fått en lovande start, och vad tänker hon om framtiden?

Det egna gänget och bra träningskompisar är ett viktigt stödnätverk

I idrottsföreningen Helsingfors Simsällskap, ”Simmis”, tränar Hampf för närvarande i en grupp med sex aktiva paraidrottare och hon säger att hon tycker mycket om sina träningskompisar.

– Det är roligt att gå och träna när det finns trevliga personer på plats. Det motiverar mycket att ha en bra grupp att träna i. Det är inte alltid enkelt att vara paraidrottare, och ibland är man tvungen att påpeka om sina egna rättigheter eller så hör man otrevliga kommentarer från någon, och då hjälper det mycket att ha sitt eget gäng och familjen som stöd.

Gruppen aktiva simmare med synnedsättning är liten i Finland, liksom gruppen med parasimmare överhuvudtaget. I Finland tävlar Hampf därför i S11-klassen för blinda simmare främst mot sina egna gränser och klockan.

Hampf säger att bristen på medtävlare i sig inte påverkar träningen och hennes egna mål. Däremot var det en stor sak att få komma med i en större grupp idrottare med funktionsnedsättning både i Framtidens stjärnor och till exempel under World Series-tävlingsresan i maj som startade hennes internationella tävlingskarriär.

– Gemenenskapen och samhörigheten i Framtidens stjärnor har varit mycket givande. I tävlingarna i Berlin var det däremot imponerande när simhallen kryllade av otroligt många parasimmare – och alla faktiskt var parasimmare. Jag tittade att häftigt, jag har aldrig sett så här många parasimmare samtidigt någonsin förut. Jag fick tanken att det här vill jag få mera av, hit vill jag komma igen.

I Finland organiseras serierna för parasimmare som en del av simtävlingarna för personer utan funktionsnedsättning, och även på internationell nivå tävlas mästerskapstävlingarna i Norden tillsammans med alla simmare.

– I integrerade tävlingar tävlar vanligen kring tio parasimmare bland hundratals simmare utan funktionsnedsättning. I paratävlingarna var känslan annorlunda – jag kände att jag verkligen hörde hemma där.

Los Angeles 2028 i sikte

Ett år på internationell nivå har lämnat efter sig en ny slags ambition i idrottaren som varit målinriktad sedan tidigare.

– Nu vill jag sikta allt högre och förbättra min ställning på ranking-listorna, berättar Hampf.

Hampf, som nyligen inlett sin internationella tävlingskarriär, kommer inte att hinna delta i de paralympiska spel som ordnas 2024 i Paris, men hon berättar att hennes mål är att få en plats i de följande paralympiska spelen som ordnas i Los Angeles 2028.

– Jag skulle nog vilja komma till Los Angeles, det är mitt mål.

Som sina förebilder i idrott räknar Hampf upp finländska parasimmare, både simmare som fortfarande simmar och simmare från tidigare år, men också andra kända paraidrottare är en inspiration.

– Jag har nu läst Leo-Pekka Tähtis biografi, och hans karriär är något som verkligen är respektingivande. Om man kunde åstadkomma samma skulle det vara verkligen roligt, säger Hampf och skrattar.

Representation inom idrott intresserar

Hampf, som nu går i andra året på gymnasiet, berättade ännu i början av året att hon drömde om juridikstudier. Under det framgångsrika idrottsåret har karriärplanerna dock hunnit uppdateras.

– Juridik känns inte längre som det ämne som är mest eget. Jag har nu blivit så pass biten av idrott – jag är så att säga upp över öronen i det – att jag även i fråga om karriär till exempel skulle vara intresserad av motion kombinerad på något sätt med samhällsvetenskap.

Hampf verkar vara intresserad av samhälleliga fenomen, och i anknytning till idrott har hon i sina egna sociala kanaler lyft upp och kommenterat till exempel ställningen för personer med funktionsnedsättning och missförhållanden som gäller tillgodoseendet av rättigheter för dem.

Hon har även varit ett ansikte för kampanjen Maailman arvokkain pelipaita (”Världens dyrbaraste matchtröja”) som Finlands Paralympiska Kommitté i år utarbetat pro bono på grund av ekonomiska problem. Inom kampanjen har man i synnerhet lyft upp de utmaningar och möjligheter som barn och unga med funktionsnedsättning har när det gäller motion och idrott.

– Det är otroligt intressant ett hur stort fenomen idrott är i vår kultur. Själv kan jag smidigt slå två flugor i en smäll och fråga andra att hej, har ni märkt att man inte ser paraidrott representerad på samma sätt som idrott för personer utan funktionsnedsättning. Därifrån kan man sedan börja diskutera vidare.

Även om Hampf är pratsam, berättar hon att hon nödvändigtvis inte vill tala på alltför stora scener. Men hon vill ändå skapa synlighet för frågor kring personer med funktionsnedsättning och göra dem förståeliga uttryckligen genom paraidrott.

– Hur idrott representeras i medierna berättar i stor grad också om attityderna utanför idrotten. Ju djupare man trillar ner i kaninhålet, desto bättre märker man det och desto intressantare blir det att tänka på de här kopplingarna just med tanke på paraidrott.

Utöver funderingarna berättar Hampf att hon har en liten önskan om att vid något skede också kunna ändra något till det blir bättre.

– Ibland känns det ganska radikalt för vissa att jag helt enkelt existerar och har ljud för mig.

Många framtida möjligheter – Eller kanske en karriär som idrottspsykolog trots allt?

Vid sidan av samhället har psykologi under den senaste tiden intresserat Ronja Hampf allt mer. Hon berättar att den psykiska coaching hon fått i Framtidens stjärnor har varit en stor och nyttig sak.

– Den var inte bekant för mig från tidigare, men den har varit mycket nyttig. När jag nu studerat psykologi i skolan och deltagit i den psykiska coachingen i Framtidens stjärnor har jag märkt en hur stor del människans psyke också är av idrottsprestationer.

Idrottspsykologi skulle också kunna vara en möjlighet när det gäller studier, även om Hampf konstaterar realistiskt att tankarna om studieplaner fortfarande kan förändras under de resterande gymnasieåren.

Då Hampf har kombinerat skolgång med en idrottskarriär har hon upptäckt hur viktig prioritering och tidshantering är för att bygga upp en fungerande dubbelkarriär. När det gäller både att satsa på idrott och att underhålla sitt eget välbefinnande har hon haft nytta av att gymnasiestudierna direkt planerades för fyra år.

– Särskilt på grund av att jag är för samvetsgrann måste jag förstå hur mycket jag kan satsa på båda och när. Man klarar inte av gymnasiet genom att ibland trolla fram någon text, utan det kräver tid och satsning. Att kunna schemalägga är a och o i allt, det måste man kunna.

Och vad skulle hon säga till andra unga som utarbetar karriärplaner och försöker förverkliga sina drömmar?

– Drömmar är uttryckligen det som bär för mig, det som motiverar mig när jag annars inte har lust. Nog har jag ganska många gånger tänkt när jag vaknat före halv sex för att hinna till morgonträningen att ska jag helt enkelt stanna och ligga i sängen eller ska jag gå och simma. Det är också viktigt att jag sover tillräckligt, men det att jag går och simma är ändå det som tar mig närmare drömmarna.

Parasimning

• Simning är en sommarparalympisk gren för idrottare med rörelsenedsättning, synnedsättning eller utvecklingsstörning. Parasimreglerna följer de internationella simreglerna, med vissa undantag.
• Simmarna klassificeras utifrån deras funktionsförmåga. Det finns klasser för personer med rörelsenedsättning (1–10), synnedsättning (11–13) och utvecklingsstörning (14). Klasserna består av förutom siffran även bokstäverna ”S” eller ”SB”. Bokstäverna anger simstilen: S = frisim, fjärilssim och ryggsim, SB = bröstsim och SM = medley.
• I Finland ordnas varje år de finska mästerskapen på kortbana och långbana. Även GP-simtävlingarna har grenar för parasimmare. Parasimmare kan delta i alla nationella tävlingar.